Sternotherus odoratus/
Kinosternon odoratum

Vanlig mysksköldpadda

Förekomst - Storlek - Utseende - Levnadssätt - Fortplantning - Hållande - Litteratur - BILDER

Nytt! VIDEO (5,5 MB, 384 kbit/s) en parning av Sternotherus odoratus!

I den följande sammanställningen ger vi er en inblick i nedan nämnda litteratur och framför egna iakttagelser.

Förekomst:
Södra Kanada (Ontario och S-Quebec), östra och sydöstra USA (Maine till S-Wisconsin, texas och Florida), sporadiskt i Mexiko. Det ungefärliga utbredningsområdet visar följande karta. Sternotherus odoratus bebor alltså flera olika klimatzoner!

Storlek och ålder:
ERNST, ROGNER och NÖLLERT anger carapaxlängden med 8,3 till 13,6 cm, RUDLOFF med 9 till 14 cm. RUDLOFF framför att enstaka exemplar har blivit upp till 50 år i fångenskap, enligt AUDUBON till och med upp till 55 år.

Utseende:
Carapax (ryggskölden) är dunkelbrun till dunkelgrå och högt välvd. Ungdjur har tre relativt svagt utpräglade kölar på ryggskölden, som hos äldre djur nästan fullständigt försvinner. Färgen på carapax är gråbrun till svart, plastron (bukskölden) är med ljusbrun till brun något ljusare. På huvudet befinner sig två gula strimmor på varje sida. Skäggtömmarna på hakan är olika starkt utpräglade.1) Halsen kan bli mycket utsträckt, speciellt hos unga djur. Klorna är inte särskilt långa, dock spetsiga, mellan tårna befinner sig utpräglad simhud. Svansen är kort. Djuren kan dra in alla extremiteter bra under carapax. Plastron är relativt litet, så att hals och ben verkar mycket rörliga. Följande avbildningar visar vår halvvuxna hane (vid tidpunkten på foto ca 80 g vid 8 cm sköldlängd). carapax plastron huvud Det är tydligt att känna igen den enhetliga bruna carapax-färgningen liksom det ljusa och jämförelsevis lilla plastronet. Den konkava formen på plastronet liksom den breda svansroten visar att det handlar om en hane. De breda tillväxtränderna på rygg- och bukskölden visar att djuret ännu växer kraftigt.

Levnadssätt:
Förekommer i stående och lätt flytande vatten med mjuka, dyiga bottnar. RUDLOFF, ROGNER m fl redogör, att djuren är grynings- skymnings- och nattaktiva och delvis går på land under nätterna, framför allt under och efter regnfall. Vi kan inte i våra terrarier iaktta någon utpräglad grynings/skymningsaktivitet, särskilt ungdjuren är dagaktiva. I trädgårdsdammen där djuren snabbt antar ett skyggare förhållningssätt verkar däremot en grynings/skymningsaktivitet vara förhärskande. Övernattning på land äger säkert inte rum regelbundet. Vid känsla av hot utsöndrar djuren en "myskartad, genomträngande lukt" (MüLLER). Detta gäller för ungar också, men blir enligt våra erfarenheter av fångenskap tydligt svagare med åldern. Luktavsöndringen har gett djuren sina amerikanska namn "Stinkpot" (även "Musk Turtle" eller "Stinking Jim") (AUDUBON). De av RUDLOFF framförda goda färdigheterna i klättring kan vi bekräfta, djuren har ändå inte visat någon benägenhet att klättra högt på det fina trådnät på staketet som kränger över vår trädgårdsdamm invändigt.

Allmänt är det angett att som foder nästan uteslutande animalisk näring äts/accepteras. MüLLER betecknar djuren som allätare. Vi kan visserligen uteslutande iaktta att våra djur tar sig tuggor av vattenväxter, men äter inte hela växter eller växtdelar. Frukt äts likaså inte.

Fortplantning:
Parningsförhållandena är av ERNST utförligt beskrivna, är dock inte mycket differentierade. Hanen närmar sig honan och nosar på hennes bakkropp. Det följer stötar och eventuellt bett i sidan. Om honan inte är parningsberedd och simmar därifrån blir hon ofta envist förföljd. Djuren kan härmed utveckla påtagliga simhastigheter. För parning rider hanen på och klamrar sig med alla 4 extremiteter fast på honan. Varaktigheten av parningen varierar starkt. Vi har iakttagit tider från ungefär en minut till en kvart. Efter parningen kan det som hos flera andra sköldpaddsarter komma till svårigheter att dra tillbaka penis, så att hanen blir meddragen av honan, som nu försöker befria sig, tills det slutligen kan lösa sig. En parning av Sternotherus odoratus visar en av våra videor (5,5 MB, 38 kbit/s, se ovan).

RUDLOFF och ROGNER förmodar, att djuren är fortplantningsaktiva hela året, särskilt under vår och höst, något vi med våra iakttagelser kan bekräfta. RUDLOFF framför att djuren är enkla att föröka, att utvecklingen av/i äggen och uppfödningen av ungdjuren inte ställer några höga anspråk. Vi kan bekräfta en stor temperaturtolerans vid äggutvecklingen, likaså de snabba och goda anspråken på olika animaliska foder hos ungdjuren.

Könsmognaden inträder enligt våra iakttagelser ungefär vid 3,5 års ålder. 2000 erhöll vi de första F2-avkomlingarna från en 3 år och 5 månader gammal hona och en 3 år och 4 månader gammal hane från egen uppfödning! Uppgiften av ROGNER till könsmognad vid 4 år måste alltså för honor och hanar korrigeras nedåt.

Antal ägg per kull ägg är av OBST och RUDLOFF angett med 2 till 4. Vi har iakttagit äggkullar i storleken 2 till 5 ägg, varvid 5 ägg absolut var vanligt. Exempelvis erhöll vi 1995 6 kullar med totalt 24 ägg av en stor hona, alla ungdjur kläcktes och utvecklade sig. Äggen är ungefär 25 mm långa och väger omkring 4 g, sällan mer.

Kläcknings/uppfödningstiden (Brutdauer) är av NÖLLERT angiven till 103 till 132 dagar vid 20 till 30 grader C, vad som enligt vår erfarenhet är tydligt för högt. Vid kläcknings/uppfödningstemperaturer från ca 24 grader C till 30 grader C, för kort tid även däröver och därunder har vi iakttagit kläckningstider från 76 till 94 dagar, ERNST anger 75 till 80 dagar. Högre kläckningstemperaturer och därmed kortare kläckningsvaraktighet är uppenbarligen korrelerat med der bildandet av honor , lägre temperaturer och längre kläckningsvaraktighet med hanar, varvid fasta gränser visserligen är svåra att ange. I ett fall kläcks ett ägg efter 130 dagars kläckningstid, varvid ungen dock endast var livsduglig i 4 dagar.

Hållande:
I allmänhet beskrivs Sternotherus odoratus som en bra sköldpaddsart att hålla, något vi nu kan bekräfta. Hållande kan ske parvis eller som avelsgrupp (en hane och flera honor). Vi har dock gjort erfarenheten att en mellantids ensamhållning av djuren är förnuftigt, eftersom parningsvilliga hanar också vid tillräckliga gömställen starkt kan förfölja honorna och även mellan honorna kan strider äga rum. Socialisering med andra sköldpaddor, t ex Chinemys reevesii är oproblematisk. 2) Medan ROGNER rekommenderar ett vattenstånd på endast 15 cm och NÖLLERT från bara 10 till 15 cm, varmed djuren lätt vid ytan kan erhålla luft, visar sig våra ungar redan kort efter kläckningen som goda simmare och kommer som ungdjur tillrätta med en vattennivå på 15 cm och som vuxna djur med 40 cm, vilket också är rapporterat av Müller. Undervattensgömställen blir gärna använda och är viktiga som reträttmöjlighet. Det delvis?? Z. t: synnerligen aggressiva parningsbeteendet (se ovan) och naturligtvis också reviranspråk gör en tillräcklig akvariestorlek (bassäng) med en stor vattendel eller en del med såväl tillräckliga reträtt- som flyktmöjligheter nödvändig, om inte djuren hålls ensamma.

ROGNER rekommenderar en vattentemperatur på 25 grader C, medan MüLLER anser att en hållning vid rumstemperatur är tillräckligt. Vi har även gjort goda erfarenheter av temperaturer från 18 grader C till 22 grader C för övergångstiderna på våren och hösten. Också höga sommartemperaturer i trädgårdsdammen har fördragits problemfritt. En övervintring är i allmänhet inte nödvändig, men för en lyckosam fortplantning ansedd som värdefull, vi har med 6 grader C till ca 12 - 14 grader C gjort goda erfarenheter.

Systematik:
Sternotherus odoratus har nyligen överförts som Kinosternon odoratum (t ex av ERNST och ROGNER). Underarter är inte bekanta.

--------------------------------------------------------------------------------
Litteratur:
The AUDUBON Society Field Guide to North American Reptiles & Amphibians; Chanticleer Press New York, 8. Aufl. 1989, ISBN 0-394-50824-6
ERNST, Carl H.; Barbour, Roger W.: "Turtles of the World"; Smithsonian Institution Press, Washington, 1989, ISBN 0-87474-414-8
MÜLLER, Gerhard: "Schildkröten - Land-, Sumpf und Wasserschildkröten im Terrarium"; Verlag Eugen Ulmer, Stuttgart, 1987, ISBN 3-8001-7092-2
NÖLLERT, Andreas: "Schildkröten"; Verlag Landbuch, Hannover, 1987, ISBN 3-7842-0342-6
OBST, Firtz Jürgen: "Die Welt der Schildkröten"; Verlag Albert Müller, Rüschlikon/Stuttgart/Wien, 1985, ISBN 3-275-00855-2
ROGNER, Manfred: "Schildkröten" (Band 2); Verlag Heidi Rogner, Hürtgenwald; 1996, ISBN 3-9804403-1-1
RUDLOFF, Hans-Werner: "Schildkröten"; Verlag Urania, Leipzig, 1990, ISBN 3-332-00345-3
WERMUTH, H.; Mertens, R.; "Schildkröten - Krokodile - Brückenechsen"; Verlag VEB Gustav Fischer, Jena, 1961
--------------------------------------------------------------------------------

Senaste uppdatering av denna sida: 25.03.2005 - © Stefan Thierfeldt, Jülich, Tyskland

Kommentarer av översättaren:
1) Enligt Sabine Höfler-Thierfeldt är skäggtömmarna vanligtvis 4 hos S. odoratus. Skäggtömmar är ett slags känselspröt kan man säga, som bl a används vid sökande efter mat. Inom fiskvärlden har exv malar skäggtömmar.
2) Många experter avråder från att hålla olika arter eller underarter tillsammans, då de kan stressa varandra med olika parningsbeteende, olika kommunikation. De kan ha olika miljökrav.

Översättning från www.thierfeldt.homepage.t-online.de/

Artikeln är översatt med tillstånd av författarna.

Hem

---------------------------------------------------
http://www.skoldpaddormedmera.se