Kost i naturen
Dossköldpaddor (boxsköldpaddor) är genuina omnivorer (allätare) i naturen, de använder sig nästan av alla källor till mat som är tillgängliga för dem. Beroende på årstider och habitat intar de antingen mer animaliskt eller vegetabiliskt material (DODD 2001). Juveniler föder sig på samma ämnen som de vuxna, men de tar förstås mindre bitar.
Vad det gäller växtmaterial så föder sig vildlevande Terrapene carolina huvudsakligen på blad, följt av bär och frukt. Vår- och sommarregnen stimulerar tillväxten av en mångfald svampar i de fuktiga skogbeklädda områdena, dessa konsumeras konsekvent i större mängder under denna period och kan faktiskt utgöra mer än hälften av maginnehållet (STRANG 1983). Vad gäller både bär och svampar så föder sig sköldpaddorna även på arter som skulle orsaka indisposition eller förgiftning hos människor. Dessa inkluderar fläderbär och svampar relaterade till flugsvamp bl a och trädsvamp utgör särskilt populära foder. Terrapene carolina jagar ryggradslösa djur som sniglar med och utan skal (vilka kan uppgå till det huvudsakliga maginnehållet under regnigt väder), maskar, insekter och deras larver, gråsuggor/trälöss (woodlice/pillbugs) och varierade kräftdjur (BUSH 1959). Även illaluktande arter konsumeras, t ex tusenfotingar, stinkbugs eller de stora wood roaches som är så vanliga i USA:s skogar. (se DODD 2001). Om möjligheten uppenbarar sig så är inte ryggradsdjur heller skonade. Boxsköldpaddor stöter ofta på dem som kadaver men de är också kapabla att jaga och nedlägga ryggradsdjur. Ett exempel är en Terrapene carolina major som fångade, dödade och konsumerade en ung sparv i en trädgård.
Terrapene ornata har till följd av sitt mer öppna naturliga habitat en aning annorlunda matspektrum. De jagar aktivt gräshoppor och utvecklar överraskande hastighet och förmåga angående detta. En särskilt rik matkälla för dem är mängden av insekter (huvudsakligen gödselskalbaggar och fluglarver) som lever i högarna av gödsel som producerats av stäppdjur eller boskap exv buffalo förr i tiden och boskap och hästar idag. De livnär sig också på en mängd växtmaterial, huvudsakligen mogna mullbär och prickly pear-kaktus (opuntia).
Akvatiska dossköldpaddor (Terrapene coahuila) livnär sig mer på akvatiska än terrestra insekter, huvudsakligen moskitolarver, vattenskalbaggar och drakfluglarver. Den vegetariska delen av födan består huvudsakligen av sump- och vattenväxter såsom starrgräs vars rötter grävs upp och konsumeras, men också myskgräs (Chara spp.) som andra växtätare vanligtvis undviker.
Alla arter av dossköldpaddor har smak för amfibier, de fångar grodungar med en sugande/snappande teknik som inte används för att säkra terrestra (land-) byten. Den enda vuxna amfibien som troligtvis lämnas ifred är spadefoot-paddan (Scaphiopus spp.) som har ett starkt försvars-sekret.
Kost i fångenskap
Alla arter av Terrapene är i princip skickliga, omnivora jägare, vilket är något en hållare aldrig ska glömma. Följaktligen ska deras kost i mänsklig omvårdnad vara varierad och balanserad, innefattande både vegetabilisk föda och levandeföda likväl som inkluderande "kadaver".
För att uppfylla deras naturliga instinkt att jaga är det klokt att förse dem med levande föda. Ett första val bör vara alla typer av insekter såsom syrsor, gräshoppor, skalbaggar och malar/nattfjärilar (moths). Juniorförfattaren t ex erbjuder sina sköldpaddor ett hundratal gräshoppor en gång i månaden. Dessa släpps ut i hennes växthus och alla arter av Terrapene förföljer dem aktivt. Dessa tillfällen utspelar sig som rena skådespel varje gång, och det är bara då som observatören riktigt förstår vilka aktiviteter dossköldpaddorna är kapabla till och hur mycket snabba och viga de är i sitt jaktsätt. Det tar maximalt tre dagar för alla gräshopporna att bli nerjagade och uppätna. Hos seniorförfattaren kan jagandet av gräshoppor observeras liksom den ganska vanliga syrsan stor grön bushsyrsa (TEttigonia viridissima), frilevande som råkar hamna i sköldpaddsinhägnaden. Sköldpaddorna jagar och äter också alla typer av skalbaggar.
Andra levande bytesdjur inkluderar daggmaskar och sniglar med skal. Nyligen insamlade daggmaskar har visat sig vara vida överlägsna dem som köps i fiskeaffärer. De fräscha maskarna är fortfarande väldigt livliga och kommer med en full tarm, medan de som är avsedda som fiskbete ofta har tillbringat veckor i lådor och ibland är mer döda än levande.
Sniglar utan skal och i synnerhet den stora svarta (Arion ater vilken vanligtvis är röd men ibland även brun eller svart) representerar ett rikt och populärt födoämne. När det gäller mindre bruna sniglar så får man testa om det är den spanska skogssnigeln/"mördarsnigeln" (Arion lusitanicus) som inte faller i smaken för de flesta djur. Bruna sniglar utan skal som inte är mördarsniglar är hotade i Sverige. Vid en workshop om Terrapene visade det sig att flera Terrapeneägare utfodrade sina sköldpaddor huvudsakligen med sniglar utan skal (slugs) vid bestående regnigt väder och dessa dossköldpaddor som konsumerade en massa sniglar uppvisade ofta klarare färger. Ett tips som framkom är att man kan djupfrysa sniglar för att ta fram under "snigelfria" perioder.
Sniglar med skal och white-lipped banded-sniglar eller brown-lipped grove-sniglar (Cepaea spp) i synnerhet utgör också ett utmärkt födoämne och konsumeras helt med sina skal. Roman (viney) (Helix pomatia) sniglar å andra sidan ska inte ges eftersom det är en snigel som är skyddad av lagen i Centraleuropa. Ambersniglar (Succinea spp.) som är vanligt förekommande vid kanterna av dammar ska inte heller användas som föda eftersom de kan vara bärare av parasitiska maskar. De olika arterna av sniglar i Centraleuropa kan identifieras med hjälp av boken av Bogon 1990.
Gråsuggor/trälöss (woodlice eller pillbugs) är ett annat viktigt byte för dossköldpaddor. Vanlig gråsugga/trälus (common woodlouse) Porcellio scaber eller vanlig rough gråsugga/trälus oniscus asellus är också till god nytta vid nedbrytning av matrester och avföring i terrariet eller utomhusinhägnaden och utgör en bra traktering för i synnerhet yngre dossköldpaddor. De bör inte saknas i något terrarium eller utomhusinhägnad eftersom de utgör en äkta förplägnad för alla Terrapenearter och åldrar.
En utmärkt föda (och en ersättning för kadaver i det vilda) är babymöss, men även babyråttor och grovt uppskurna vuxna möss och dagsgamla kycklingar. Om de är djupfrysta måste de ges grundligt upptinade. Hela, små fiskar kan erbjudas då och då.
Att utfodra med hela ryggradsdjur är helt klart att föredra framför att endast använda muskelköttet av däggdjur, fågel och fisk eftersom de innehåller mer värdefullt kalcium, vitaminer och fibrer i form av hud, päls, fjädrar och även tarminnehåll. Detta illustreras av några exempel: Kycklingkött har ett kalcium/fosfor (Ca/P)-förhållande (kvot) på 0,07 jämfört med 1,1 för hel daggammal kyckling, kaninkött har ett Ca/P-förhållande på 0,06 jämfört med 1,4 för hel mus och forellfilé har ett Ca/P-förhållande på 0,23 jämfört med 1,0 för hel fisk (Frye 1991, Peau & Wiechert 2003). Översättaren är osäker på om skelett och ben är inräknade i ca/P-kvoten.
Endast om pinkymöss eller råttor erbjuds regelbundet är det ett trängande behov att balansera kosten med kalciumrik föda eftersom dessa födoämnen innehåller ganska lite kalcium själva (Barten 1988). Om vissa boxsköldpaddor vägrar vegetabilisk (grön) föda kan man täcka deras behov av fibrer genom att tina djupfrysta babymöss i vatten och rulla dem i Pre Alpin testudo fibre (Agrobs).
Sötvattensfisk kan erbjudas då och då och ska användas med huvud, ben, fjäll och inälvor också. På workshopen tipsades om att ge något torkade och luktande fisk för att trigga aptiten hos dossköldpaddor med dålig aptit. Varierade kräftdjur, särskilt Gammarus och hela, oskalade räkor och langoustine (frusna och upptinade eller torkade) accepteras vanligtvis direkt.
Söta bär och säsongsfrukt konsumeras vanligtvis med stor aptit, liksom gurka, melon och tomat. Några blommor som de av maskrosor (Taraxacum spp.) på våren och nattljus (Oenothera biennis) på sommaren och hibiscus senare under året. (Det måste ha gått mer än ett år sedan hibiscusen inköptes p g a tillsatta gifter. Man kan försöka med klöverblommor exv också./Översättarens kommentar) Bladen av maskros, romansallad och endive accepteras väldigt klart under högsommaren. Även vattenväxter som andmat kan accepteras. På workshopen rekommenderades det att överförse dossköldpaddorna med grön mat eftersom de resulterande komposterna attraherar sniglar och andra smådjur som kan jagas och konsumeras av dossköldpaddorna.
Fångenskapshållna dossköldpaddor konsumerar svamp ganska sällan. Vid workshopen framkom att dossköldpaddor vanligtvis ignorerar de normala ätliga svamparna som vanligtvis är väldigt populära hos några skogslevande sköldpaddor. I stället vill vissa individer hellre äta maskdrabbade delar av skogssvamparna och även några av de mindre eftersökta mjuka svamparter (larch (lärkträd) och velvet (sammet) bolete, ätbar russula, Jew´s ear fungus etc) och varierade trädsvampar. Det är därför möjligt att använda stora stycken av svampbevuxna träd för att dekorera en utomhusinhägnad. Dessa erbjuder tilläggsföda i form av svamparna under vår och höst när det är tillräckligt fuktigt för att svampen ska tillväxa. Men för säkerhetsskull ska man undvika oätliga eller giftiga svampar.
När det gäller dossköldpaddor är det nödvändigt att utfodra med det som finns tillgängligt för säsongen, annars blir djuren kräsna. Endast om dossköldpaddor ska anpassas från en ensidig diet till en mer varierad ska de erbjudas en blandning av färgrik väl mixad mat under inledningsfasen. Barnett & Whitacker (2004) rekommenderar för denna anledning en blandning av två delar (efter vikt) uppblötta högkvalitativa sköldpaddspellets (t ex TurtleBrittle (Nasco), Raffy Mineral (Sera) och Reptomin (Tetra)) och en del rödfärgade grönsaker (såsom squash, paprika eller morot) och söt frukt, toppat med några bär. Denna föda ska förstärkas då och då med krossade äggskal (från KRAV-märkta ägg/Översättarens kommentar) och varannan eller var tredje gång ska den bestå av levande föda. Så snart dessa sköldpaddor äter pålitligt är de redo att utfodras med en kost som varierar beroende på säsongen.
I sin utomhusinhägnad så föder sig våra dossköldpaddor till stor del själva på en mängd olika invertebrater (ryggradslösa djur) och vegetabilier. Det är bara tillfälligtvis som tilläggsföda måste erbjudas. Jämfört med kommersiell föda så har denna "självcatering" fördelarna att pesticider (gifter) inte blir något problem. Dossköldpaddor svarar på dessa gifter särskilt dåligt (jämför Brown m fl 2003). Kan det vara så att den ofta beskrivna mottagligheten för öroninfektioner hos dossköldpaddor inte bara beror på för torr miljö utan även intag av pesticider via födan?
Våra sköldpaddor finner alltid kalciumkällor i form av bitar av bläckfiskskal (sepia), mussel- och snigelskal både i inomhus- och utomhusterrarierna.
Våra juveniler utfodras efter ett relativt strikt schema. Så snart som de nykläckta ungarna börjar äta regelbundet erbjuds de mat endast varannan dag och endast så mycket som de kan konsumera under några få minuter. Kosten består övervägande av levandeföda så som gråsuggor/trälöss (woodlice/pillbugs) maskar och insekter, vilket tvingar dem att bli mer aktiva eftersom de måste jaga dessa djur själva. Bara några få veckor efter detta läggs vegetabilier till menyn och vissa bebisar accepterar dessa ganska tidigt i livet. När de är omkring ett halvår gamla reducerar vi matningen till omkring var tredje dag för att förhindra för snabb och "oestetisk" tillväxt. Om dossköldpaddor erbjuds för riklig föda och kanske även ensidig under deras uppväxttid (early stages) kan deras sköldar växa oriktigt (för lågt), knölar/pucklar kan utforma sig på carapax (ryggskölden) eller sköldmarginalerna buktar för brant. Oriktiga skötselförhållanden och matning resulterar också i svåra hälsoproblem hos vuxna dossköldpaddor och är ofta omöjliga att korrigera vid ett senare stadium.
Vi vill inte fördöma enskilda födoämnen men det är viktigt att poängtera att sköldpaddor behöver födas på en varierad och balanserad kost och förhindras från överätning.
Källa: Feeding Box Turtles av Dr Beate Pfau & Irmtraud Jasser-Häger, Radiata nr 4 2006.
Artikeln översatt med tillstånd av författarna.
---------------------------------------------------
http://www.skoldpaddormedmera.se