Vetenskapligt namn
Storlek
G. pardalis tillhör med sin upp till 78 cm långa ryggsköld och 30 cm höjd samt maximal vikt på drygt 50 kg de storväxta landsköldpaddorna. Den är näst störst efter Geochelone sulcata av fastlands-landsköldpaddorna (LAMBERT mfl 1998). De flesta djur blir dock väsentligt mindre, det är inte sällsynt att djur av båda könen blir 35-45 cm och väger 15 kg. De flesta individer blir mellan 30 och 45 cm med en vikt på 7 till 15 kg.
Den hittills största kända hanen av G. pardalis pardalis levde till 1976 i Addo-Elephant Nationalpark och hade vid tidpunkten för sin död en carapaxlängd på 65,6 cm och en vikt på 43 kg (BRANCH & BRAAK 1990). Den hittills kända största honan blev 75 cm och vägde 48,6 kg.
För G. p. babcocki existerar inga definitiva rekordangivelser. LAMBERT (1995) undersökte mycket stora djur med carapaxlängder på ungefär 64 cm och en ungefärlig vikt av 31 kg för båda könen i Somalia. Närmare ekvatorn verkade djuren vara en aning mindre till växten och överskred sällan längden av 43 cm.
Geografiskt utbredningsområde
Leopardsköldpaddor kan påträffas i stora delar av östra och södra Afrika. Dess geografiska utbredningsområde sträcker sig österut till södra Sudan och Etiopien genom Djibouti, Somalia, Kenya, Tanzania, Demokratiska republiken av Kongo, Zambia, Zimbabwe, Malawi, Mozambique och Botswana till Swaziland och Sydafrika norrut endast till Namibia och sydvästra Angola. Populationer är kända från länderna som gränsar till Burundi, Rwanda och Centralafrikanska republiken men uppgifter önskas fortfarande från de senare länderna.
I Sydafrika i synnerhet kan individuella leopardsköldpaddor hittas i regioner som inte utgör de ursprungliga utbredningsområdena. Detta är djur som nyligen överförts eller husdjur som har rymt eller släppts fria.
S. pardalis pardalis förekommer i ett litet område av västra Sydafrika och södra Namibia. I det återstående utbredningsområdet dvs från södra Sahelområdet till södra delen av kontinenten finns S. pardalis babcocki.
Utbredningen av S. pardalis babcocki är inte begränsad till det afrikanska fastlandet. De kan förekomma exv på Zanzibar island, tillhörande Tanzania, i Indiska oceanen utanför Östafrikas kust. De har blivit ditförda av människan enligt Holger Vetter.
Det är intressant att notera att det finns stora områden i Afrika där det inte finns några leopardsköldpaddor trots att utseendet av habitaten inte skiljer sig från de regioner som innehar G pardalis babcocki. Till exempel så finns ingen förekomst söder om Rufijifloden och långt in i Mozambique enligt Bernd Wolffs observationer och enligt andra observationer av exv safariguider. Även om den enorma ytan av Rufiji River Game Reserve i södra Tanzania är väldigt lik andra habitat som bebos av leopardsköldpaddor så har inte ett enda exemplar av leopardsköldpaddor hittats här.
Utseende
Någon närmare beskrivning av utseendet går jag inte in på, hänvisar till Holger Vetters bok Leopard- and African spurred tortoise. Se även nedan under Underarter.
Det förekommer betydande variation i utseendet av vuxna exemplar av G. pardalis babcocki genom dess vidsträckta utbredningsområde. Äldre exemplar från de södra delarna av Afrika förlorar sin färgteckning av skölden till stor del, vilken från början är rikt kontrasterad i gult och svart. Färgen på skölden blir en enfärgad mörk ockrafärgad brun, kvarlämnande bara några få markeringar.
Enligt Bernd Wolffs egna observationer och litteraturbeskrivningar förblir leopardsköldpaddor från Östafrika mindre än djur från de södra delarna av kontinenten (LAMBERT 1995). När de når sin omkring 60 cm maximala carapaxlängd behåller de sin ursprungliga färgteckning med några få undantag, enbart väldigt gamla djur tenderar att blekna av. Den gula färgen är dock bevarad. Exemplar från Etiopien blir betydligt större (LAMBERT 1995).
Underarter
Det är vanligt förekommande i litteraturen att särskilja två underarter: Nominatunderarten Geochelone pardalis pardalis (Bell 1828) och Geochelone pardalis babcocki (Loveridge 1935). Kännetecken hos de båda underarterna är emellertid svåra att urskilja.
Carapax (ryggskölden) hos S. pardalis pardalis är relativt låg och något flat på ovansidan. Förhållandet mellan carapaxlängd och höjd ligger mellan 2,02 och 2,62. Grundfärgen på skölden är ganska ljus. Juveniler har vanligen två till fyra oregelbundet formade, svarta fläckar på centrum av vertebralerna och pleuralerna. Vertebralerna är de plåtar som ligger på den längsgående mittlinjen av ryggskölden, pleuralerna ligger på båda sidor intill vertebralplåtarna. Plastron (bukskölden) är väsentligt sammandraget i gularområdet. Gularplåtarna är de två små som finns längst fram på plastron. Hos juvenila exemplar visar centrum på varje plåt (särskilt abdominalerna och femoralerna) rödaktigt bruna fläckar. Abdominalerna är de två största plastronplåtarna, de två femoralerna ligger intill och bakom de två abdominalerna. Huvudet och benen/lemmarna är enfärgat gul till brunaktig, eller markerade med små svarta fläckar, med en nackregion som uppvisar en nyans av orange.
Ryggskölden hos S. pardalis babcocki är relativt hög och påtagligt välvd. Förhållandet mellan carapax längd och höjd ligger mellan 1,61 och 2,07. Grundfärgen av skölden är något mörkare än hos nominatformen (s. p. p.). Juveniler uppvisar vanligtvis inte svarta fläckar i centrum av sina vertebraler eller pleuraler, eller så finns det bara en fläck som vanligtvis ansluter till den svarta marginalen hos plåten. Plastralplåtarna (på plastron) hos juveniler är gula helt och hållet eller har mörka marginaler, men saknar rödaktigt gruna fläckar. Huvudet och benen hos juveniler är enfärgat gråaktigt gula till brunaktiga.
Könsskillnader
Det är inte alltid lätt att könsbestämma djuren. Dock har hanarna även hos denna landsköldpadda en längre och framförallt vid basen en massiv tjockare svans. Bukskölden är vanligtvis hos hanarna en aningen konkavt inåtbuktad, hos G. pardalis babcocki är vanligtvis endast bakre tredjedelen av plastron svagt inåtbuktad. Hos honorna är bukskölden platt. Subcaudalskölden (marginalplåten längst bak) bildar hos hanarna en smalare v-formig inskärning/skåra, hos honorna en bredare U-formig skåra. Se bilder.
Könsmogna honor har på bakfötterna särskilt kraftiga klor - förmodligen för att underlätta nedgrävandet av ägg.
Med åren så blir den bakre sköldöppningen hos honor större och större i förhållande till kroppsstorleken, medan den hos hanar blir mindre och mindre.
Hanar är ofta smalare (ca 17 %) och flackare (ca 10 %) än honorna. Hanarna är också omkring en tredjedel lättare än honor med samma carapaxlängd (ANTENBRINK-VETTER & VETTER 1997).
Habitat/Livsmiljö
Inom det vidsträckta utbredningsområdet av G. pardalis råder en variation av habitaten där arten förekommer.
Många beskrivningar av leopardsköldpaddor betonar att denna art tycker om torra och heta habitat (PRITCHARD 1979, ERNST & BARBOUR 1989, SPAWLS mfl 2002). Medan detta är sant för några landskap, är det nästan omöjligt att ge en generell bild av det typiska habitatet. I sitt naturliga utbredningsområde är G. pardalis exponerat till en sådan variation av klimatologiska förhållanden att det är nödvändigt eller åtminstone önskvärt att känna till det exakta ursprunget av ett djur för lyckosam uppfödning. Många misslyckanden i hållande och särskilt uppfödning av vildfångade djur i synnerhet kan tillskrivas det speciella faktum att ursprunget av djuret inte var adekvat känt. Ett generellt konstaterande som "ursprung Tanzania" är meningslöst enligt Bernd Wolffs observationer i det landet. Han begränsar sig själv till nationalparker eftersom dessa mycket liknar det ursprungliga habitatet.
Många landskap inom nationalparker karakteriseras av stora stäpplika områden där inga gröna växter kan hittas under den torra säsongen. Dessa förhållanden är extrema i Serengeti National Park där den torra årstiden sätter igång de välkända och imponerande vandringarna/flyttningarna av megafaunan/storviltet. Landsköldpaddor kan inte delta i dessa vandringar och måste överleva på en mycket begränsad tillgång på föda.
En förändring kommer i och med regnperioden vilken startar i april och upphör efter två eller tre månader. Under denna period är rikliga regnfall vanliga och temperaturen avtar påtagligt. Efter denna period växer gräs överallt och hela vegetationen återuppstår.
Bernd Wolff såg en stor hona i mitten av ett stäppområde vid början av regnsäsongen. Inom en radie av åtminstone 15 km fanns det bara torrt gräs som låg platt, ingen skugga fanns, inget vattenhål. Den plana ytan avbröts bara av små samlingar av stenar (Kopjes) vilka är habitat för pannkakssköldpaddan (SIEBENROCK 1903).
Olika förhållanden råder i några områden av the African Rift Valley i det inre av landet (Tanzania). De närbelägna bergen för med sig mer nederbörd. Blöta områden är inte begränsade till närheten av de stora sjöarna och fuktigheten är mycket högre vilket kan ses i den rikliga morgondaggen och de tillfälliga regnskurarna även under den torra säsongen.
Likaså upptäckte Bernd Wolff leopardsköldpaddor i regnskogarna i Lake Manyara National Park (Tanzania). Bifloder och sumpmarker flöt genom detta område som fick sitt vatten från de omgivande bergen även under torrare tider.
Förhållandena på ön Zanzibar och några offshoreöar i Indiska oceanen är också helt annorlunda än dem på fastlandet. Som redan nämnts förekommer G. pardalis här. Det är oklart om dessa djur är ursprungliga eller har införts till öarna. Klimatet är fuktigt och varmt, med tillfälliga regn (spridda skurar) även under den torra årstiden.
Det bör ha blivit uppenbart från dessa tre olikartade utbredningsområden enbart i Tanzania att G. pardalis kan hittas i vitt skilda habitat. Det är också känt från litteraturen att leopardsköldpaddan är exponerad för påtagliga temperaturskillnader i de norra och södra utkanterna av sitt utbredningsområde (BRANCH 1998, BOYCOTT & BOURQUIN 2000). Minimitemperaturen kan sjunka så lågt som till 0 grader C i Caperegionen och i det etiopiska höglandet.
Generellt hållande
Utomhushållning
G. pardalis är en art som växer till betydande storlek och som är väldigt aktiv. Det sistnämnda gör det viktigt att hålla djuren även utomhus. Ett grundläggande krav för att hålla leopardsköldpaddor är en tillräckligt stor, solig, vindskyddad inhägnad med en ansluten rymlig uppvärmningsbar byggnad. Denna kommer att användas av sköldpaddorna även sommartid. Den troligtvis bästa utomhusanläggningen är ett tillräckligt stort växthus inom en utomhusinhägnad där leopardsköldpaddorna kan beta gräs.
Sommartiden i vårt klimat motsvarar regnperioden i leopardsköldpaddornas naturliga klimat. Torrperioden blir inomhus under resten av året med erforderlig tilläggsbelysning och värme.
Leopardsköldpaddor från de sydligaste delarna av utbredningsområdet kan tåla svalare nätter riktigt bra. Utomhustemperaturen bör inte konstant understiga 15 grader C enligt Holger Vetter. I så fall ska sköldpaddorna hållas inomhus.
Utomhusinhägnaden måste ligga i ett läge som är solbelyst minst 8 timmar dagligen enligt Holger Vetter. Jordmånen bör tillåta regnvatten att lätt rinna igenom så att vatten inte blir stående i utehagen. Skapa skuggplatser som är så låga som möjligt men ändå ger tillräckligt skydd. Hägnväggarna bör vara nedgrävda minst 30-60 cm i jorden eftersom leopardsköldpaddorna kan gräva och minst 45-60 cm över marknivå. De kan vara exvis av trä, cement, takplåt. I hörnen kan sköldpaddorna få fäste och klättra ut. Där kan man fästa en horisontellt liggande planka vilket försvårar rymning. Utehagen ska helst vara så stor att man kan dela upp den i olika betesområden som man kan alternera emellan så att betet på en del får vila så att det kan växa upp igen.
Bernd Wolffs utomhusinhägnad är ca 150 kvm stor. Leopardsköldpaddorna tycker om gräsytorna vilka är beströdda med buskar och härdiga palmträd. Dessa platser används som vilo- och sovplatser.
Bernd Wolffs leopardsköldpaddor söker kontinuerligt efter föda med undantag av den hetaste tiden mitt på dagen.
Under dagen är nästan hela ytan solbelyst. Två kullar som också är planterade med buskar separerar gräsytorna från varandra. Bernds sköldpaddor använder de södra sluttningarna av dessa kullar för äggläggning och tycker om att klättra över dem. Men detta stämmer inte alltid för leopardsköldpaddor. De föredrar att ta en omväg istället för att klättra i en brant backe.
Det finns också två pooler i Bernds utehägn som innehåller en del vatten efter mycket regnande.
Växthus
En central punkt av Bernds utehägn är ett 8 kvm stort växthus. (WOLFF 2003) ***ska kollas, mer info kommer troligen*** Det använder sköldpaddorna vid dåligt väder och som sovställe.
Under dagtid under regnsäsongen krävs en temperatur dagtid på 28-35 grader C enligt Holger Vetter. Detta uppnås bäst i växthuset med någon form av uppvärmning till exempel värmefläktar. Solplatser dagtid med temperatur 35-40 grader C krävs. Dessa skapas med hjälp av värmelampor. Under natten bör temperaturen sjunka till 20-30 grader C.
Växthuset bör vara försett med automatisk ventilation för att förhindra överhettning under varma dagar.
Fördelarna med växthus är att det snabbt värms upp av solen och att det släpper in mycket ljus. När det är svalt kan man ge extra värme genom värmelampor och/eller värmefläkt. Värmelamporna kan vara IR-lampor (billiga) under den period sköldpaddorna är mycket utomhus. I början och slutet av växthusperioden bör man kanske ha mercury vapour lampor (t ex MegaRay, Powersun m fl). Extrabelysning i form av lysrör eller metallhalogenlampa kan behövas vid längre perioder med mycket molnighet.
Substratet i växthuset bör vara jord/sandblandning så att det är lämpligt för honor att gräva ner ägg i.
Växthuset behöver troligen vara förstärkt i nederkanten, eller stå på en sockel som är tillräckligt hög så att sköldpaddorna inte kommer åt att ramma glaset.
Öppningen i växthuset kan exvis vara i form av en kattlucka eller vertikala gummi"flärpar" som hänger ned. Sköldpaddorna lär sig snart att gå in och ut själva. Mycket bra särskilt eftersom S. pardalis är en stor art som kan vara för tung att bära in och ut.
Under ett skydd i direkt anslutning till växthuset, utomhus alltså, finns en 300 W HQL värmelampa (högtrycksnatrium) hos Bernd Wolff. Lampan aktiveras under dagen när temperaturen går under 30 grader C. En timer aktiverar den permanent mellan kl 7.30 och 11 på morgonen och med timslånga intervall till kl 18.00. Denna tilläggsvärmekälla är mycket viktig för att hålla tropiska arter utomhus. Särskilt leopardsköldpaddor som hålls utomhus hela sommaren av Bernd Wolff i Tyskland använder den intensivt.
Inomhushållning
Bernd Wolff flyttar sina leopardsköldpaddor av underarten S. pardalis babcocki från utomhushägnet till inomhusrummet i mitten av september. Bernd bor i ett varmt och soligt område i Tyskland men i Sverige bör man troligtvis inte ha leopardsköldpaddorna utomhus lika länge. Mellan mitten av september till slutet av april håller Bernd sina G. pardalis babcocki i ett rum som är ca 20 kvm. Han simulerar ett varmt, torrt klimat med temperaturer upp till 35 grader C under dagen och inte lägre än 16 till 18 grader C under natten. Två tilläggsvärmekällor; en 300 W HQL-lampa och en 150 W Powersun spotlight tillhandahåller nödvändigt ljus och värme. Ett stort söderfönster släpper in dagsljus. Den relativa luftfuktigheten varierar från 75 % efter sprejning på morgonen till 50 % under kvällen. Dricksvatten erbjuds bara tre gånger i veckan under kontroll och smutsigt vatten avlägsnas omedelbart.
Som tidigare nämnts kräver leopardsköldpaddor rymliga utrymmen, förslagsvis ett eget rum med vattentåligt golv och bra ventilation eller en rymlig öppen låda.
Substrat
Jord/sandblandning kan rekommenderas. Honor måste kunna gräva ner sina ägg i tillräckligt djupt substrat annars finns risk för värpnöd vilket i värsta fall kan medföra att honan avlider. Som tumregel bör substratet vid äggläggningsplatsen vara så djupt som en och en halv gånger ryggsköldslängden på den största honan. En värmelampa bör lysa dagtid över äggläggningsplatsens centrum. Substratet på äggläggningsplatsen bör vara en aning fuktat. Är det för torrt rasar mycket av substratet ner i gropen som honan gräver och hon kanske avbryter pga det. För blött substrat är inte heller bra. Enligt Highfield är det bra med planterade växter på äggläggningsplatsen eftersom honorna ofta vill gräva ner äggen bland rötterna.
Belysning och värme
Ett alternativ om sköldpaddorna är relativt små är två dagsljusrör på 6500 k färgtemperatur. De rören heter ofta 965 i handeln. Finns i belysningsaffärer, zooaffärer (Life Glo), Biltema.
Bra dubbellysrörsramp finns här. Även Arcadia kan ha bra dubbellysrörsarmatur och man kan lätt fästa reflektorer på rören.
En eller flera värmelampor som ger UVB-ljus så att sköldpaddan kan bilda vitamin D3 för att kunna ta upp kalk ur födan, förslagsvis Megaray 100 W, kan beställas här eller Powersun 160 W. Powersunlampa kan beställas på www.pwss.se. Säkerhetsavståndet för MegaRay är minst 30 cm över sköldpaddan för att inte ge ögon- eller hudskador.
Lampor kan även köpas i zoobutik, www.reptilcenter.se eller www.cmtropik.se
Armatur till värmelampan, sk grislampsarmatur finns på Granngården eller www.hogberga.se.
Trädgårdsbutiker kan också ha belysningsalternativ.
Viss uv-belysning med högt UVB och för kort våglängd kan ge ögon- och hudproblem hos reptiler inkl. sköldpaddor enligt en ny rapport. MegaRay och Powersun är testade. De har inte för kort våglängd för att ge ökad risk för ögon- och hudskador.
Läs mer om belysning här
Tips på helt miljövänliga elbolag. Elförbrukningen bidrar inte till den globala uppvärmningen, klimatförändringen.
Temperatur
Mellan 25 grader C och nästan 35 grader C enligt Holger Vetter. Heta platser under värmelampor bör ligga på 40-45 grader C eller t o m 50 grader C. En sektion av inhägnaden ska alltid hållas mer skuggig och svalare än resten av utrymmet. Nattemperatur på 15-22 grader C är lämpligt.
Luftfuktighet
Luftfuktigheten hos Bernd Wolffs leoparder varierar från 75 % under morgnarna efter sprejning till 50 % på kvällen under den kalla perioden när leoparderna vistas inomhus.
Enligt österrikiska djurskyddet: regnperiod: 6-8 månader 60-100 %, sprayning flera gånger dagligen;
torrperiod: 4-6 månader 40–60 %
Inredning
Planterade gräsplättar och eller grästuvor, rötter, stenar, bon/hus. Man kan försöka med tåliga och robusta växter som olika palmer exvis. Det bör ha gått minst ett år sedan krukväxterna inköptes pga bekämpningsmedel.
Föda
Under hela tiden som Bernd Wolffs (B. W.) leopardsköldpaddor hålls utomhus så livnär de sig på grönfoder, vilket huvudsakligen består av gräs. Djuren börjar äta under morgonen efter att de värmt upp sig tillräckligt av solen eller av tilläggsvärmekällor. Djuren betar långsamt av gräsmattan och föredrar att äta korta till medellånga grässtrån. Den andra delen av grönfodret består huvudsakligen av plockade vilda växter.
Leopardsköldpaddornas föda ska vara rik på råfiber, mineraler och spårelement å ena sidan, men å andra sidan vara fattig på fett, oljor och proteiner enligt Holger Vetter (H. V.). Gräs och hö ska utgöra största delen av födan (70-75 %) enligt H. V.. Gräs har en hög procent av råfiber vilket har stor betydelse. Om födan inte innehåller tillräckligt med fibrer tenderar leopardsköldpaddorna att snabbt utveckla diarré och bli mer mottagliga för mag- och tarmsjukdomar. Översättarens anmärkning: Under regnperioden på sommaren verkar det naturligt att ge huvudsakligen färska växter, medan det under torrperioden verkar naturligt att ge mer torra växter.
Med undantag av äpple- och melonskal bryr sig inte leopardsköldpaddorna om de frukter B. W. erbjuder sina andra tropiska arter. Ska man ge fruktskal, som är mycket rika på antioxidanter och fiberrika, bör frukten vara kravodlad pga besprutning av skalet översättarens anm. Om man ej får tag på KRAVodlad frukt kanske det hjälper att först skölja och borsta frukterna i varmt vatten och sedan efterskölja i kallt vatten för att slutligen torka av med exvis hushållspapper.
Vanligtvis följer en kort paus efter intensivt ätande. Hela dagen förflyttar sig sköldpaddorna över gräsytan och äter under intervaller. Detta beteende är jämförbart med det beteende som B. W. observerat i nationalparkerna i Kenya och Tanzania. Leopardsköldpaddorna är aktiva under dagen och går till sina gömställen endast vid skymningen. De lokala vandrarna (rangers) kanstaterar att leopardsköldpaddorna oftast väljer samma platser.
Huvudbeståndsdelen av födan under sommaren; gräs, kan inte ersättas helt under den kalla perioden. Leopardsköldpaddorna äter naturligtvis all grön föda som erbjuds dem, men normal sallad har för låg halt av fibrer, vilken därför måste ökas. Enligt B. W:s mening finns det det två möjligheter att öka fiberhalten i födan och sänka vatteninnehållet. Den första är att låta salladen vissna istället för att använda den omedelbart. Det gör B. W. med allt grönt foder under vintern. Den andra möjligheten är att blanda fodret med finklippt hö (torkade växter översättarens anm.). B. W. använder märket AGROBS. (tex kan man använda Agrobs Pre Alpin Testudo fibre översättarens anm.) B. W. använder endivesallat eller något liknande. Endiven skärs fint och blandas med höet, de torkade växterna. B. W. föredrar den andra metoden då den har visat sig vara effektiv.
Frukt och animaliskt protein behöver inte ingå i leopardsköldpaddors föda enligt B. W.
Frukt och grönsaker ska enligt H. V. ingå i födan med kanske 10 % och erbjudas endast en gång i veckan. Dennert ansåg 2001 att björnbär, vinbär, ananas, banan, kiwi, fikon, opuntiakaktusfikon (prickly pear), mangostan (mangosteen), papaya och apelsin är de mest lämpliga bären och frukterna. Vad gäller grönsaker rekommenderade hon rädisa, bönor (sort troligen gröna, de är proteinrika översättarens anm.), zucchini, kålrabbi och morot i synnerhet. Men om man överutfodrar med frukt och grönsaker enligt H. V. banar man väg för ämnesomsättningsstörningar som snart visar sig i form av diarré, kolik och angrepp av ciliater och tarmmaskar.
Djuren hos B. W. får ingen föda en dag i veckan, då de vanligtvis äter det återstående höet, de torkade växterna. Favoritgrönsaker enligt B. W. är gröna bönor (proteinrika översättarens anm.) och gurka, båda vattenrika.
Kosttillskott
En gång i veckan tillsätts ett kommersiellt kalcium- och vitaminpulver och blandas med födan hos B. W.. En kalciumtillskottskälla tillhandahålls genom bläckfiskskal (sepiaskal, egentligen skelett). Enligt H. V. ska man låta sköldpaddorna själva hjälpa sig att få tillräckligt med kalcium. Man ska inte tillsätta kalk i födan eftersom detta tvingar kalk på sköldpaddorna och ingen är ännu säker på vad som är en lämplig dosering. Detsamma gäller även för rutinmässiga tillägg av vitaminpreparat enligt H. V.. Han rekommenderar bl a sepiaskal och krossade äggskal från kokta ägg pga risk för salmonella annars (KRAVmärkta ägg enl. översättaren).
Översättarens anmärkning. Om man tillsätter ett kosttillskott kan Nutrobal eller Multivitamineral och kalcium rekommenderas.
Vattentillgång
Vattentillgång för leopardsköldpaddor har diskuterats och diskuteras mycket.
Enligt B. W: Dricksvatten erbjuds endast tre gånger per vecka under kontroll under den period på året när leopardsköldpaddorna vistas inomhus, alltså torrperioden. Samtidigt varierar luftfuktigheten från 75 % under morgnarna efter sprejning till 50 % på kvällen. Om halvvuxna eller vuxna leopardsköldpaddor erbjuds dricksvatten dagligen blir deras avföring nästan alltid lös. Matsmältningsproblem kan bli konsekvensen om detta fortgår.
Under sommarperioden när sköldpaddorna vistas utomhus får de tillgång till vatten i två små pooler som fylls efter mycket regnande. I växthuset ges dricksvatten en gång i veckan. Om det regnar utomhus ges inget vatten de följande dagarna.
B. W:s ungar och juveniler får inget dricksvatten trots andra råd att tillhandahålla det. Men observera att han håller sina ungar och juveniler fuktigt.
Enligt H. V. så bör både vinter- och sommarinhägnaden vara försedda med ett grunt vattenhål. Detta kan vara en plastskål eller t o m en liten damm. Men troligtvis kommer man se landsköldpaddorna dricka från även den minsta pöl på marken hellre än från den trevligaste vattenskålen. Om vattenhålet är av större storlek så kan det vara en god idé att utrusta det med en dränering genast när det installeras. Leopardsköldpaddor verkar njuta av ett bad enligt H. V. i ca 25 grader C varmt vatten var 3:e eller var 4:e vecka. Eftersom sköldpaddorna bajsar och kissar i poolen så är det viktigt att rengöra den regelbundet.
Uppfödning av ungar
Små juveniler kan utveckla ett mjukt skal liksom matsmältningsproblem. Dessa djur kommer sällan att överleva. Undersökningen av avföringen avslöjar ofta ett angrepp av flagellater. Detta kan emellertid undvikas genom förbättrad hygien för vilket landsköldpaddshållare har utvecklat olika metoder.
Bernd Wolff undersöker sina ungar och behandlar dem vanligtvis mot flagellater efter veterinärkonsultation. Flagellater kan alltid observeras i avföringen från vuxna leopardsköldpaddor, och friska djur kan tåla detta. Pfeiffer rengör äggen omedelbart efter äggläggning. Han skrubbar äggen med en stark borste under rinnande vatten. Denna behandling ledde till succé eftersom dödstalen bland juveniler har minskat markant.
Ungar och juveniler ska hållas varmt, medan en måttlig temperaturminskning under natten ökar deras vitalitet. Ett fuktigt och varmt substrat gynnar den friska tillväxten av ryggskölden. Leopardsköldpaddor ska aldrig hållas i kalla temperaturer eller försättas i kalldvala.
Liksom de vuxna medlemmarna av sin art, utfodras även unga leopardsköldpaddor med grönt foder från trädgård och äng. De behöver inte frukt eller animaliskt protein.
Det kan vara farligt att tillsätta vitaminer i maten eftersom B. W:s egna observationer visar att en liten överdosering kan leda till utvecklingen av mjukt skal och de andra konsekvenserna som är beskrivna ovan.***ska kollas, mer info kommer ev.***
Tilläggskalciumkällor exv i form av sepiaskal accepteras då och då.
Ett vanligt misstag är att utfodra med grönt foder som är för färskt eller för fuktigt. Det är alltid bättre enligt B. W. att låta fodret torka för en tid; det kommer ändå att intas.
Trots olika instruktioner för uppfödning så erbjuder B. W. aldrig vatten till juveniler. Detta kommer omedelbart att bli smutsigt och det är en potentiell källa för infektion. Dessutom är det en fara för unga leopardsköldpaddor att de dricker för mycket om det finns en riklig vattentillgång och utvecklar matsmältningsproblem. Resultatet kommer att bli tunn och lös avföring. När detta händer kommer hälsan hos dessa djur redan att vara allvarligt skadad och större problem kan bara undvikas genom att endast erbjuda torrt foder.
Vildfångad eller fångenskapsuppfödd leopardsköldpadda?
Bernd Wolff skriver att vildfångade djur är mycket känsligare, blir/är sjukare, avlider ofta alldeles för tidigt i fångenskap, kräver lång tid för acklimatisering och inte ens efter det är det säkert att vildfångade sköldpaddor överlever länge. Sekundära skador efter transport och tillfällig vistelse kan vara orsaker. Erfarenheter av vildfångade exemplar ligger bakom ryktet att leoparder är en känslig art i fångenskap enligt Bernd Wolff, det stämmer inte för fångenskapsuppfödda leoparder.
Köper man en fångenskapsuppfödd leopard så bidrar man inte till utrotningen av arten.
Föreskrifter för S. pardalis enligt österrikiska djurskyddet
Terrarium/Minsta storlek
Sköldpaddans längd……Upp till 10 cm…..10-20 cm……… 20-35 cm…… över 35 cm
1-2 djur………………….. 1,00 m²………………….. 1,50 m²………… 3,50 m²………. 6,00 m²
Per djur ytterligare……....0,30 m² ………………….0,50 m²………… 1,00 m² ……… 1,20 m²
Inomhusterrarium
Inriktning: strukturering med grenar, stenar eller växter; gömställen; drickmöjlighet en gång per vecka; HQI- och värmelampa; UV-ljus
Substrat: grov sand, jord, lämpligt att gräva i; flata stenar;
Temperatur: regnperiod: dagtid 28-35 °C; lokal uppvärmning på 35-40 °C m h a värmelampa; nattsänkning 5-8 °C; torrperiod: dagtid 22-30 °C; lokal uppvärmning på 35-40 °C m h a värmelampa; nattsänkning 8-10 °C
Belysningstid: 10-14 timmar som speglar en naturlig dag-nattrytm; HQI-lampa för hög belysningsintensitet; UV–strålning dagligen
Luftfuktighet: regnperiod: 6-8 månader 60-100 %, sprayning flera gånger dagligen; torrperiod: 4-6 månader 40–60 %
Frilandsterrarium
Läge: soligt, vindskyddat;
Inriktning: uppvärmt skyddshus eller tillgång till växthus eller vinterträdgård med värmestrålare för kalla dagar;
Marktäckning: bevuxet med skuggande buskar eller perenner, däremellan stora fria ytor; snabbt upptorkande ler- eller sandjord
Temperatur: för inte varaktigt sjunka under 15 °C
(enligt österrikiska djurskyddet)
Die Pantherschildkröte av Urs Jost
-------------------------------------------
Källor:
Artikel av Bernd Wolff: Description of some habitats of the Leopard Tortoise Geochelone pardalis (BELL 1828) ur RADIATA 13 (3) 2004.
Bok av Holger Vetter: Leopard- and African Spurred Tortoise Stigmochelys pardalis and Centrochelys sulcata, Edition Chimaira.
Häfte av Urs Jost: Zur Haltung und Nachzucht der ostafrikanischen Panterschildkröte Geochelone pardalis babcocki (Loveridge 1935) ur Tropische Landschildkröten, Draco nr 8 (2001-4).
-------------------------------------------
Uppdateringar:
12/11 2007: Har fått svar av Bernd Wolff ang. vattentillgången i växthuset, se under Vattentillgång.
9/11 2007: Tillägg under Belysning och värme. En länk till en rapport om ögon- och hudskador hos viss högUVB-belysning med för kort våglängd.
1/11 2007: Ändringar ang. belysning i växthus samt under Inomhushållning/Belysning och värme.
30/10 2007: En bildlänk under Könsskillnader samt en länk längst ned till artikel av Urs Jost på tyska.
-------------------------------------------
http://www.skoldpaddormedmera.se/lskpleopard.html