Underarter och utbredning
Bolborhynchus lineola lineola: (Cassin, 1853) - södra Mexico södra till västra Panama.
Bolborhynchus lineola tigrinus (Souancé, 1856) - nordvästra Venezuela och Colombia södra till centrala Peru.
Katarinaparakiten lever i:
Panama, Mexico, Guatemala, Bolivia, Ecuador, El Salvador, Honduras, Nicaragua, Costa Rica, norra Colombia, Venezuela, Anderna i Peru.
En källa tror att korsningar mellan de båda underarterna skett och att det därför finns många hybrider i fångenskap.
CITES
Katarinaparakiten är en hotad och sårbar art och är upptagen på CITES bilaga II och EU bilaga B. Den tillhör för närvarande dock inte de allra mest hotade och sårbara arterna. Det krävs
inget CITES-intyg vid försäljning (intyg krävs för arter upptagna på bilaga I, bilaga
A) och det är inte heller något krav på ringmärkning. Däremot är det att
rekommendera att fåglar märks med fast fotring som är en garanti att
fågeln är fångenskapsuppfödd.
Om fågeln ska förflyttas till ett land utanför EU måste man ansöka om
ett CITES exporttillstånd från Jordbruksverket.
Livsmiljö/Habitat
Funnen från 800-3300 m i bergs-skogar (montane forest - ett slags regnskog), fuktig åretrunt-grön skog, tallskog, buskland på hög höjd, torrt öppen skogsterräng/woodland, hyggen samt betes- och gräsmarker.
Det huvudsakliga habitatet är skog, där har fortplantning iakttagits.
Zon: Tropisk och subtropisk.
Utseende
Storlek: 15-17 cm
Vikt: 42-52 g
Färg och teckning:
Vuxna: B. l. lineola: hanar - vanligtvis grön färg; svart teckning/barring på de övre delarna med undantag för hjässan; oliv/gröna flanker och sidor av bröstet med svart/grön teckning; svart ?bend of? vingen; blå/grön undervinge- maskering/coverts och undersidor av flygfjädrarna; mörkgrön svans/stjärt, de centrala fjädrarna brett kantade med svart. Näbben är blekt hornfärgad tonad med skärt. Ögonen är mörkt bruna.
Honor - smalare svarta tecken på de övre delarna; väldigt smal svart kantning till centrala stjärtfjädrarna. Honan saknar hanens 2 svarta, långa och spetsiga mittersta stjärtfjädrar.
B. l. tigrinus: Båda vuxna mörkare gröna, med starkare svart teckning. Enligt en källa har underarten fått sitt namn eftersom dess mörkare fjäderfärger och randiga fläckar som påminner om en tigers ränder.
På den största delen av fjäderdräkten hos B. l. tigrinus är den svarta kantningen mer påtaglig, särskilt iögonfallande är den vidsträckta svarta skuldran (shoulder) (Arndt; 1986).
Ungar liknar de vuxna men har mattare tecken och färger på stjärtfjädrarna.
Angående könsskillnader se denna sida, engelsk text:
www.katarinasittiche.de
Det kan vara svårt att se skillnad på könen, vissa DNA-testar sina katarinaparakiter.
Det finns flera färgmutationer som avlats fram i fångenskap bl a: Blå eller turkos, mörkgrön, oliv, kobolt, mauve, lutino, cinnamon, cream-ino, silver (eller grå), golden och viol.
Föda
Föda i det vilda:
Hängen från exv träd och buskar, bambu-frön och växtmaterial/frukter från Myrtis, Heliocarpus (ett tropiskt trädsläkte) och Miconia sp.
Frukt, bär, frön i olika mognadsstadier, knoppar, skott, blad. På vissa sidor står att även en liten andel små insekter och larver intas. Blommor har jag inte sett nämnas, men jag kan tänka mig att de äter det eftersom nektar rekommenderas av Jan Högberg och Britta Lindgren i boken Fåglar som sällskap och hobby.
I fångenskap bör vi ge katarinaparakiter en varierad kost bestående av fröblandning - både torr, blötlagd och groddad, frukt, bär, grönsaker, vilda växter som hela maskrosor, våtarv och jordtorvor med gräs, knoppar, blommor, kvistar med bark, knoppar, blad och blommor som inte är giftiga.
Jan Högberg och Britta Lindgren rekommenderar gärna dagligen lite nektarlösning (alternativt honungsvatten). De rekommenderar
också gräs/jordtorvor. Fåglarna äter gräset, rötter, hittar insekter och mineraler samt har en angenäm sysselsättning enligt Jan Högberg.
Torra fröer innehåller inte A-vitamin - det gör däremot blad och grönsaker, frukt, bär och groddar som blivit gröna. De innehåller A-vitamin i form av betakaroten som fågeln själv omvandlar till A-vitamin.
Groddar och hampafrön ökar häckningslusten vilket är stressande för fåglarna om de inte tillåts häcka - därför bör man ge det med måtta - jag har sett rekommendationer om att ge groddar och blötlagda fröer 1-2 gånger i veckan.
Solrosfrön är mycket feta och bör ges i små mängder - vissa ger inte alls solrosfrön till sina fåglar. Tyvärr innehåller de flesta parakitblandningar rikligt med solrosfrön. Ett alternativ att slippa solrosfrön kan vara att köpa dvärgpapegojblandning istället, man kan även blanda med undulatblandning. Fröer som ska groddas ska inte innehålla tillsatta vitaminer och pellets.
Som kalktillskott kan sepiaskal rekommenderas. Sepiaskal är skelettet av sepiabläckfisken.
Enligt Jan Högberg så behöver man ofta inte ge något vitamintillskott till icke-häckande fåglar om man ger en varierad kost.
Ett bra kosttillskott är Birdcares daily essentials 3.
Om avföringen blir alldeles för lös kan man minska mängden frukt och grönt.
Giftiga växter:
OBS, avocado är giftigt och får inte ges! Plommonkärnor och körsbärskärnor sägs vara giftiga och ska tas bort innan servering.
UNDVIK följande träslag : hästkastanj, gullregn, idegran, järnek samt de olika prunusarterna (men frukter går bra av körsbär och plommon förutom kärnorna).
Beteende
Livslängd 15 år
De är sociala fåglar som ofta ses i grupper på sex till trettio fåglar. Ibland har flockar på över 100 fåglar siktats. De ska aldrig hållas ensamma utan ha minst en artfrände.
De brukar emellanåt hänga upp och ner. Ibland går de som sengångare - i slowmotion. När de sover brukar de sitta framåt/nedåtlutade på sittpinnen.
Många katarinaparakiter tycker mycket om sprej-bad. Man fyller en blomspruta med ljummet till varmt vatten och sprejar försiktigt mot dem. En ägare berättar att hennes katarinor omedelbart kommer till framsidan av voljären när hon sprejar dem, de hänger upp och ner och brer ut sina vingar och fjädrar så mycket de kan för att kunna få så mycket vatten som möjligt.
I jämförelse med andra parakiter så är deras läten inte så högljudda - även om de kan skrika ganska högt ibland. De har ganska många olika läten. Exempel på deras läten finns här
Katarinaparakiter fungerar väldigt bra med små fåglar med mildare temperament, t ex finkar. Vid tjaffs så hotar de bara genom att öppna näbben och låta. Vissa fågelägare berättar att det fungerar bra att ha katarinaparakiter tillsammans med undulater om bara voljären är tillräckligt stor, medan andra har motsatta erfarenheter. Man får vara väldigt vaksam på om katarinaparakiterna blir stressade av undulaterna - i så fall får man sära på dem. En fågelägare berättar att det motsatta har inträffat: att katarinaparakiterna börjat jaga undulaterna. Artikelförfattaren har hittills haft positiva erfarenheter av att hålla undulater och katarinaparakiter tillsammans - de har varit tillsammans i 3 dagar i skrivande stund.
Hanarna bits i princip inte alls om man blir tvungen att ta tag i dem, medan honorna bits hårdare men ändå inte lika hårt som t.ex nymfkakaduor och undulater enligt en katarinaparakitägares erfarenheter.
Fortplantning
Katarinaparakiten är könsmogen vid 1 års ålder, men Jan Högbergs erfarenhet är att de klarar häckning bättre vid 2 års ålder.
Honan lägger 3 till 7 vita ägg i varje kull. Äggen kläcks efter ungefär 18 - 21 dagar. Ungarna lämnar boet efter 5-6 veckor.
Burens inredning
Minimilängd på buren till katarinaparakiter är 120 cm enligt en källa. Buren bör vara så rymlig att katarinaparakiterna kan flyga i den och även klättra och leka.
Katarinaparakiter har ett stort behov av att klättra samt att gnaga. För att tillgodose klätter- och gnagbehovet samt behovet av omväxling och sysselsättning i buren så bör det finnas gott om sittpinnar och grenar samt gungor, rep och stegar, problemlösnings/fodersöksleksaker, tuggbara leksaker helst i naturmaterial som trä eller läder. En katarinaparakitägare säger att hennes katarinor ratar köpeleksaker, mina verkar totalt ointresserade av gallerbollar med bjällra exvis.
Sittpinnar, grenar och leksaker ska vara av ogiftiga träslag - de ska vara naturgrenar med bark, blad, hängen, knoppar, blommor - beroende på vilken årstid det är. Några exempel på träslag som går bra att använda är äppelträd, sälg, asp, rönn, lönn och björk. Dessa naturliga grenar byts ut regelbundet.
Grunda vattenskålar eller badkar som fåglarna kan bada i bör tillhandahållas. Mina katarinaparakiter tycker dock inte om att bada, däremot älskar de att få sprejbada, att bli duschade med blomspruta med ljummet till varmt vatten. Dock går de ofta in i badkaret utan att direkt bada.
Enligt fågelveterinärer så behöver inte papegojor sand för att kunna smälta maten - risken är att sanden packas i krävan och fåglarna blir sjuka eller i värsta fall avlider. Man kan ha tidningspapper eller golvskyddspapp på burbotten. Jag brukar alltid ha lite torrt gräs också på botten. Vissa har halm, hö, torra löv eller träflis på botten.
Källor:
Fåglar som sällskap och hobby av Jan Högberg och Britta Lindgren.
http://www.parrots.org/index.php/encyclopedia/profile/barred_parakeet/
http://www.birdlife.org/datazone/species/index.html?action=SpcHTMDetails.asp&sid=1611&m=1
http://www.wildlifenorthamerica.com/Bird/Barred-Parakeet/Bolborhynchus/lineola.html
http://ibc.lynxeds.com/species/barred-parakeet-bolborhynchus-lineola
http://www.katharinasittiche.de/en/general/gender.php
http://www.feathered.flyer.co.uk/parakeets/lineolated_parakeets.html
http://www.p-pp.tv/articles/lineolated_parakeet/index.htm
http://www.avianweb.com/lineolatedparakeets.html
http://www.birdcare.com.au/barred_parakeet.htm
http://www.lineolated-parakeet.bravepages.com/index.htm
Kaabom på zoonen
-------------------------------------------
Uppdateringar:
-------------------------------------------
-------------------------------------------
http://www.skoldpaddormedmera.se/katarinaparakiter.html